VBB

 Hej på er.

 

Jag är så sjukt besviken på människor. Jag är sjukt besviken på mit själv också kanske. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja med tanke på att jag aldrig vet vilka som läser eller kommer att läsa. Allt är bara så sjukt märkligt hela tiden. Jobbet är verkligen inte bra just nu. Jag vet liksom inte i vilken ände man ska vara i. Om jag säger vad jag tycker blir man "utfryst" för det, och om jag inte säger vad jag tycker så kanske man får vara med med kommer då va frustrerad över att jag inte får säga vad jag tycker. Folk har sån prestige. Det har säkert jag också så det räcker och blir över. Är också väldigt egensinnig och märklig men jag har mina övermän och överkvinnor. Och om man inte gör någonting - ja då är det problem med det också.

Jag har verkligen aldrig funderar över mitt yrkesval. Jag har alltid varit super-duper-nöjd med och jag har alltid tyckt att det har varit ett drömjobb. Fram tills förra veckan. Jag kan inte tänka mig att jobba med något annat men nu tvekar jag för första gången på 7 år. Och dom säger väl att man inte ska jobba med samma sak mer än 7 år...

Hoppas verkligen att det vänder. Verkligen. Jag vet dock inte vilken medelväg jag ska välja. Vilken som är den rätta.

 

Varför kan man inte vara få vara? Varför kan man inte få göra det man tycker är skoj? Varför ska det läggas en massa SKIT på en som jag inte vill hålla på med, och varför kan inte någon lyssna på en? Vad hände med samhället och lyhördhet? Vad hände med allt?

Skadeglädjen är den glädje som jag kan skratta mest åt och hur patetiskt är inte det...